Recensenten som skrev ett eget textäventyr

Kant
Bild: GoNorth.wordpress.com

Efter den framgång som Beam Software och Melbourne House hade med spelet The Hobbit år 1982 började även fler spelföretag få upp ögonen för möjligheten att göra textäventyr baserade på böcker. En person som trodde starkt på detta koncept var entreprenören Vicky Carne. Hon startade därför upp en spelstudio med namnet Mosaic Publishing som var specialiserad på spel baserade på berättelser som var publicerade i böcker. I affärsidén ingick också att själva boken skulle finnas med i spelboxen. Den första bok som skulle få bilda grund för ett textäventyr var en novellsamling som hette The Unorthodox Engineers och var skriven av Sci-Fi-författaren. Colin Capp. Nu gällde det bara att hitta någon som kunde skapa ett bra textäventyr av berättelsen.

Valet föll till slut på Keith Campbell. Han var ett relativt oprövat kort med tanke på att han aldrig skrivit något kommersiellt textäventyr innan. Han var däremot krönikör och spelrecensent, med särskild inriktning på textäventyr, på tidningen Computer and Video Games, och Vicky antog förmodligen att det skulle innebära ett högt kvalitetstänk.

Adventure
Bild: Computer and Video Games, nr 28 februari 1984

Keith Campbell fick novellsamlingen skickad till sig och läste igenom den. Efter lite övervägande kom han fram till att novellen The Pen and the Dark nog var mest lämplig för att basera ett textäventyr på. Inledningsvis ville Mosaic Publishing ha versioner till BBC B, Spectrum och Dragon. Keith programmerade spelet först på en TRS-80 Model 3 och översatte det sedan till andra typer av BASIC. Versionen till Spectrum blev klar först och då satte han igång med versionen till BBC B. Här stötte han dock på problem eftersom han inte var van med de minneskrav för variabler som ställdes för BBC BASIC. Konsekvensen blev att BBC-versionen av  The Unorthodox Engineers: The Pen and the Dark är kortare än övriga versioner. Versionen till Dragon blev aldrig utgiven till följd av datorns bristande försäljningssiffor.

Bild: Micro Adventurer, issue 5, 1984

Till följd av att Commodore 64 var en relativt ny dator på marknaden ägde inte Keith någon sådan. Mosaic Publishing var dock mycket angelägna att även släppa en version till C64, och ville göra det så snart som möjligt. Med tanke på den snäva tidsramen var  Keith dock tveksam till om han skulle hinna köpa en C64 och bli tillräckligt bekant med BASIC för att kunna översätta spelet. Lösningen blev att Vicky Carne letade fram en student som gick med på att under sitt jullov översätta Keiths TRS-80-version till C64.

När studenten var färdig hade Keith hunnit köpa en C64 eftersom han ändå behövde en i sitt arbete med att recensera textäventyr för tidningen Computer and Video Games. Han fick studentens version skickad till sig för att provspela spelet och startade förväntansfulllt upp det på sin nya C64. Förtvivlat insåg han att textäventyret var helt ospelbart! Förtvivlat satte han igång med att att försöka programmera bort alla buggar men alltihop var i en sådan röra att han till slut insåg att det skulle vara lättare att göra om det från början. Keith blev dock mycket nöjd med slutversionen och anser att versionen till C64 är den bästa av dem alla. I en intervju berättar han till och med om hur han visade den för en C64-entusiast som var övertygad om att den var programmerad i maskinkod eftersom den var så snabb.

Totalt för alla plattformar såldes över 20 000 exemplar av  The Unorthodox Engineers: The Pen and the Dark. Det främsta skälet till försäljningssiffrorna är att Vicky hade lyckats få spelet att ingå som ett särskilt erbjudande för de personer som gick med i WHSmith/Doubleday Software Club.

Den version av spelet som jag har i min samling utgörs av en VHS-liknande box. Baksidan ser ut på följande vis.

Baksida
Bild: GoNorth.wordpress.com

Överst i boxen ligger en bok på 48 sidor som innehåller instruktioner och den 38 sidor långa novellen The Unorthodox Engineers: The Pen and the Dark. 

Manual
Bild: GoNorth.wordpress.com

Under boken ligger ett ihopvikt A4-ark med tips.

Lapp
Bild: GoNorth.wordpress.com

Och slutligen hittar vi kassetten.

IMAG0145
Bild: GoNorth.wordpress.com

Hur är själva spelet då?

Bild: Myabandonware.com

Jo, det tar ungefär 18 minuter att ladda och under tiden man väntar passar det ju utmärkt att läsa den medföljande novellen. Enligt instruktionsboken är det lämpligt att till att börja med endast läsa de tre första sidorna för att inte avslöja för mycket av historien. I takt med att man tar sig längre och längre in i spelet bör man sedan läsa ikapp i berättelsen. Greppet är ett smart sätt att hushålla med datorns begränsade minne. Genom den mycket välskrivna novellen byggs stämningen och atmosfären upp och jag känner mig verkligen som löjtnant Fritz van Noon som har fått i uppdrag att utreda vad det är för oförstörbar pelare av mörker som har placerats av främmande rymdvarelser på planeten Ithica. Beskrivningarna i spelet är dock extremt avskalade och kortfattade och utan novellen blir spelet nog väldigt färg- och karaktärslöst.

Texttolken klarar av kommandon som består av ett eller två ord. Spelets utmaningar handlar i hög grad om att göra saker och ting i rätt ordning. I vissa fall är novellen till stor hjälp och i andra situationer inte alls.

http://www.mobygames.com/game/unorthodox-engineers-the-pen-and-the-dark

http://solutionarchive.com/interview_keith_2/

http://archive.org/stream/Book_of_Adventure_1984-01_EMAP_Publishing_GB_supplement_issue_027#page/n20/mode/1up

http://archive.org/stream/personalcomputergames-magazine-05/PersonalComputerGames_05#page/n68/mode/1up

http://solutionarchive.com/interview_keith/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s