Textäventyret som var nära att förbjudas

Vad krävs för att ett simpelt textäventyr utan grafik som endast förstår kommandon bestående av två ord, ska anses så anstötligt att det brittiska parlamentet diskuterar om det ska förbjudas?

Det är exakt det som jag tänker titta närmare på i denna artikel.

Spelet ifråga heter Ship of Doom, eller för att vara exakt Adventure C: Ship of Doom, och släpptes till Sinclair ZX81 år 1982. Två år senare, 1984, kom det till Commodore 64.

Spelföretaget heter Artic Computing och upphovsmannen till textäventyret är ingen mindre än Charles Cecil, som ett antal år senare skulle ligga bakom klassiker som Broken Sword och Beneath a Steel Sky.

 

Bild: Wikimedia.org

1980 började Cecil studera maskinteknik vid Manchester University. Vid en av kurserna, som var sponsrad av bilföretaget Ford, lärde han känna Richard Turner som precis hade startat spelföretaget Artic Computing. Turner visade Cecil ett amerikanskt textäventyr till Tandy TRS-80 och frågade om han skulle kunna tänka sig att programmera ett textäventyr till ZX81 åt Artic ComputingCharles, som var 19 år gammal och likt många andra studenter, behövde pengar till öl tackade ja. Turners partner Chris Thornton lärde Cecil lite maskinkod och när han väl hade fått någorlunda koll på programmeringen satte han igång med sitt första textäventyr. Det tog honom ungefär en vecka att färdigställa spelet som fick namnet Adventure B: Inka Curse och släpptes 1981. Året efter kom Adventure C: Ship of Doom som även det tog runt en vecka att utveckla.

Bild: Wikimedia.org

Cecil designade även spelföretagets första logga, vilken han inte direkt är stolt över idag.

Ok, men kom till saken, tänker du. Vad var det som gjorde att Ship of Doom blev så omdebatterat?

Om vi börjar med att studera omslagsbilden ovan så ger den knappast något intryck av att det här spelet skulle vara särdeles upprörande. Istället ser vi en ganska snygg bild på ett rymdskepp som sugs in i ett större skepp.

Instruktionerna då? Kan vi hitta något smaskigt i bakgrundtexten som tyder på att det här är ett moraliskt förkastligt spel som kommer att leda våra stackars ungdomar rakt ned i fördärvet? Nja, knappast det heller.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Istället får vi veta att du – spelets huvudperson – under en spaningsflygning med ditt rymdskepp har utsatts för en dragstråle som har sugit in det i en främmande rymdkryssare. Fred, din skeppsandroid, upplyser dig om att denna rymdkryssare är ute på ett uppdrag som går ut på att tillfångata människor och göra dem till slavar genom att byta ut deras hjärnor mot microchips. För att överleva måste du hitta rymdskeppets huvuddator och stänga av dragstrålen så att du kan fly med ditt skepp. Problemet är att rymdskeppet är stort och består av ändlösa korridorer samt rum med olika former av elektronik som du aldrig har sett förut.

Jag lägger ifrån mig instruktionsbladet utan att fortfarande ha en susning om vad det egentligen var som fick det att storma så rejält om detta spel i mitten av åttiotalet i Storbritannien.

I syfte att bringa klarhet i frågan letar jag fram spelrecensioner av Ship of Doom i gamla datortidningar. Inte heller där får jag någon ledtråd om vad problemet är. Tvärtom är de ganska positivt inställda till spelet. Datortidningen Home Computing Weekly ger exempelvis textäventyret 90 procent i spelbarhet och 80 procent i valuta för pengarna. Något som slår mig när jag läser recensionerna är att recensenterna verkar ha haft oerhört låga krav och förväntningar på dataspelen på denna tid. I den nyss nämnda tidningen skriver recensenten nämligen, trots de höga betygen:

Ett problem med den här typen av spel är att man aldrig är riktigt säker på att det som sker är menat att ske eller om det är en bugg. När jag skriver ”wear specs” blir skärmen svart. Fem minuter senare bestämmer jag mig för att spelet nog har kraschat. Jag laddar om och upprepar proceduren en gång till och exakt samma sak händer. Är det meningen eller är det en bugg? Hjälp.

Hur som helst, det lär väl knappast vara en potentiell bugg i spelet som fick det brittiska parlamentet att gå i taket? Vi får helt enkelt dra igång textäventyret och se vad det är för moraliskt förkastligt elände som vi kommer att mötas av.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Sagt och gjort, kassetten åker in i bandaren och efter sju minuters laddning är spelet igång. Jag möts av C64:ans standardskärm, det vill säga ljusblå text mot mörkblå bakgrund och ljusblå ram. Texten anger exempel på verb som spelet klarar av. Inga konstigheter där, utan det är de typiska kommandona, med undantag för ”point” som jag inte kan minnas att jag använt i något textäventyr tidigare. När jag trycker på mellanslagstangenten får jag frågan om jag vill ladda ett tidigare spel vilket ger mig en försmak om att det här är ett spel där man dör, eller på något sätt ställer till det för sig, ofta.

Bild: Gb64.com

Textäventyret drar igång och en rejält sparsam rumsbeskrivning talar om att jag är i mitt rymdskepp där det finns en utgång åt syd samt en flyktknapp. Efter att ha konstaterat att det är lönlöst att trycka på flyktknappen eftersom dragstrålen fortfarande håller mitt skepp fången lämnar jag mitt rymdskepp och börjar utforska rymdkryssarens många korridorer och rum. Allt känns som ett helt vanligt textäventyr och jag finner ingen som helst anledning att bli upprörd eller kränkt av någonting. Ja, kanske möjligtvis av de extremt detaljlösa rumsbeskrivningarna men det känns inte som att det var dessa som fick det att storma kring detta spel i mitten av åttiotalet.

Efter ungefär tio minuters spelande har jag lyckats smälta ett isblock och på så sätt befriat en liten flicka som var nedfryst i det. Ungefär samtidigt som jag sträcker på mig i stolen framför datorn och känner mig som en hjälte flyger hon på mig och stryper mig till döds.

Aj då, och sparat har jag inte heller gjort. Det blir till att börja om från början och när jag är framme vid samma ställe är jag denna gång beredd. Så fort isen har tinat bort runt hennes kropp så dödar jag henne. Nu börjar vi med andra ord närma oss något som skulle kunna tänkas reta upp den brittiska allmänheten, men det känns ändå inte riktigt som att det är tillräckligt för att leda hela vägen upp till parlamentet. Även om det är en djupt tragisk händelse så handlade jag ju faktiskt i självförsvar.

001
Bild: GoNorth.wordpress.com

Jag spelar vidare och efter ytterligare tio minuter når jag fram till ett rum som i beskrivningen benämns som ”the android pleasure room”. I rummet finns en vacker androidflicka. Jag börjar nu ana att vi börjar närma oss spelets kritiska punkt. För att bekräfta mina misstankar går jag loss på tangentbordet med de värsta verb jag kan komma på. Svaren som ges parerar dock mina perverterade förslag väl och ger mig tillrättavisningar, exempelvis i form av ”She slaps your face & tells you not to be so saucy”. Ett försök att ge henne pengar bemöts med svaret ”I want no money honey. I am not that kind of girl.”.

Plötsligt går det upp för mig! Om spelet släpptes till Sinclair ZX81 år 1982 och ställde till med ett ramaskri till följd av ett visst innehåll är det ju högst sannolikt att just dessa kontroversiella inslag togs bort när spelet släpptes till C64 år 1984.

Lite research visar att jag har rätt. I versionerna av spelet till ZX81, ZX Spectrum och Amstrad går det nämligen att skriva ”rape android” vilket genererar ett av fyra slumpmässiga svar. Dessa är ”That was satisfying… But got you nowhere.”, ”She says: Perhaps you should take a course in android anatomy”, ”She points out that perhaps you would be more succesful using a screwdriver” och ”She moans violently and blows a fuse”.

Det var denna möjlighet att våldta i ett dataspel som gav upphov till debatten i parlamentet. För att förstå hur denna ”scen” hittade in i spelet, särskilt med tanke på att den inte fyller någon funktion i syfte att fullfölja spelet, backar vi tillbaka till den nittonårige Charles Cecil som i början av åttiotalet sitter i sitt sovrum och programmerar spelet.

Efter att han hade skapat sitt första spel, Inka Curse, blev han varse om att många spelare störde sig på att texttolken var väldigt begränsad gällande vilka verb den förstod, vilket ledde till att de i ren frustration började skriva fula ord som kommandon istället. Detta ledde till att Cecil, när han skapade Ship of Doom, bestämde sig för att inkludera massa fula ord i texttolkens ordförråd. För att verben skulle gå att applicera på någonting i spelet skapade han ”the android pleasure room” med dess vackra androidflicka. Textäventyret släpptes och han funderade inte mer på det.

Efter ett tag var det dock någon spelare som upptäckte detta och blev så upprörd att personen ifråga kontaktade tidningen The Sun. De nappade naturligtvis på nyheten och skrev en artikel där de fördömde det moraliskt förkastliga spelet, och sedan var drevet igång. Bland annat skrevs flera insändarbrev till olika lokaltidningar där skribenterna krävdes att spelet skulle tas ur försäljning.

Bild. Wikimedia.org

Mest driven var en kvinna vid namn Mary Whitehouse. Hon hade starka kristna värderingar och var en mycket konservativ aktivist fokuserad på sociala frågor. Hon hade kampanjat mot omoraliskt innehåll i tv och film sedan år 1963 så man kan lugnt säga att hon redan var på banan. Mary var grundare till lobbyorganisationen the National Viewers’ and Listeners’ Association (NVLA) och vid tiden när Ship of Doom släpptes var de mycket aktiva, och en drivande part, i den brittiska videovåldsdebatten. Bland annat var de i full gång med ett förslag till parlamentet om en hårdare reglering av våldsamma videofilmer. Nyheten om att det fanns dataspel som innehöll våldtäkt gjorde att hon nu även fick upp ögonen för detta medium och organisationen försökte därför att även inkludera dataspel i lagförslaget. NVLA:s talesman gick ut i media och berättade att deras organisation fick brev från föräldrar som oroades om det som de hade läst i tidningarna om våldsamma och omoraliska dataspel. Varningar gick även ut till vissa skolor om de skador som våldsamma dataspel kunde ställa till med. Om ni läste min tidigare artikel om textäventyret Valhalla kanske ni minns vad som händer om man skriver in en svordom i det spelet. Då får man nämligen till svar ”Mary is not amused!” samtidigt som en kortväxt röd figur vandrar in från högra delen av skärmen och slår dig i magen. Även om det faktiskt finns en karaktär i spelet som heter Mary behöver man ju knappast vara Einstein för att lista ut att det är Mary Whitehouse som åsyftas.

Spelföretaget Artic Computing blev naturligtvis tvungna att i media bemöta kritiken mot Ship of Doom. De tog dock textäventyret i försvar och menade att det varken var obscent, otäckt, hemskt, perverst eller skadligt även om de samtidigt höll med om att några textavsnitt i spelet kunde väcka anstöt.

Den nya lagen, the Video Recordings Act 1984, klubbades igenom i parlamentet men kom inte att omfatta dataspel. Charles Cecil drog en lättnadens suck över detta. I en intervju berättar han: ”Om dataspel hade blivit inkluderat i den lagstiftningen vid den tidpunkten så hade jag blivit en extremt illa omtyckt person.”

Källor:
http://www.crashonline.org.uk/04/lguide18.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Artic_Software

https://www.lysator.liu.se/adventure/Artic_Computing.html

http://www.thefullwiki.org/Artic_Software

https://en.wikipedia.org/wiki/Mary_Whitehouse

https://solutionarchive.com/game/id,490/Ship+of+Doom.html

http://www.the-tipshop.co.uk/cgi-bin/info.pl?name=Adventure%20C%3a%20Ship%20of%20Doom&publisher=Artic%20Computing%20Ltd&alias_string=

http://www.digitiser2000.com/main-page/10-video-game-controversies

http://www.develop-online.net/interview/charles-cecil-remembering-the-ultra-indie-80s-dev-scene/0211247

https://archive.org/stream/cvg-magazine-017/CVG_017_Mar_1983#page/n103/mode/1up

https://archive.org/stream/your-computer-magazine-1984-05/YourComputer_1984_05#page/n43/mode/1up

https://archive.org/stream/cvg-magazine-067/CVG_067_May_1987#page/n62/mode/1up/search/ship+of+doom

https://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Cecil

http://www.telegraph.co.uk/gaming/what-to-play/broken-sword-creator-charles-cecil-on-30-years-of-adventure-game/
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s