Sherlock Holmes: En studie i buggar

Året är 1983 och spelutgivaren Melbourne House har det senaste året skördat stora framgångar med textäventyret The Hobbit, som släpptes år 1982 och är utvecklat av Beam Software. Det är hög tid för dem att ge ut ett nytt textäventyr och surfa på framgångsvågen. Av naturliga skäl är Melbourne House sugna på att fortsätta på den inslagna Tolkien-vägen och följaktligen göra ett textäventyr baserat på The Lord of The Rings.

Bild: Wikipedia.org

En av grundarna till spelföretaget, Alfred Milgrom, kontaktar därför Tolkiens familj för att få en licens för att göra ett spel av romanen.

Beskedet han möts av leder dock till stor besvikelse. Mediarättigheterna till spelet är nämligen redan kontrakterade till filmbolaget Fantasy Films som år 1978 gav ut en tecknad film om Sagan om ringen. Filmen blev dock en flopp och planerna på att göra fler filmer slopades. Likt förbannat äger Fantasy Films vid tidpunkten fortfarande rättigheterna till The Lords of The Rings och sätter därför, i alla fall tillfälligt, käppar i hjulen för Milgroms planer att göra ett textäventyr baserat på boken. Det kommer att dröja ända till år 1985 innan licensen gått ut och Melbourne House slutligen kan ge ut sitt andra Tolkien-spel. Detta kan du läsa mer om i en tidigare artikel.

Hur som helst, tillbaka till år 1983 och Alfred Milgrom som befinner sig i en återvändsgränd när det gäller Tolkien-spåret. Även om The Hobbit var ett väldigt innovativt och välproducerat textäventyr för sin tid inser Milgrom att en starkt bidragande orsak till spelets stora framgång var att det baserades på en välkänd roman. Plan B är med andra ord att hitta något annat klassiskt litterärt verk, gärna ett som är så gammalt så att upphovsrätten upphört. Efter en stunds tänkande fallet valet på Sherlock Holmes av författaren Arthur Conan Doyle.

Bild: Wikimedia.org
Bild: Wikimedia.org

Spelutvecklandet sätter igång och vid rodret står ingen annan än Phil Mitchell, som var den som skapade textäventyret The Hobbit tillsammans med Veronika Megler. Mitchell har höga ambitioner för spelet. Det baseras på samma texttolk – Inglish – som utvecklades till The Hobbit, men nu tillförs även ett system kallat Animaction. Detta nya system möjliggör interaktion med de olika karaktärerna som går omkring i den levande spelvärlden. Det går exempelvis att som Sherlock Holmes ställa frågor om särskilda aspekter av det fall som utreds, och det går även att ge karaktärerna specifika instruktioner. Precis som i The Hobbit innehåller spelet grafik. Den höga ambitionsnivån tar emellertid ut sitt pris och textäventyrets publiceringsdatum flyttas vid flera tillfällen fram i tiden. Efter totalt mer än 15 månader är dock spelet klart för utgivning. Sherlock publiceras 1984 och förväntningarna hos spelare och recensenter är skyhöga.

Innan vi tittar närmare på vilket mottagande Sherlock fick tycker jag att vi ska bilda oss en egen uppfattning om spelet. Det är med andra ord dags att spela!

Vi börjar med att vända på boxen och inspektera baksidan.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Spelet är förpackat i en kartongbox med en lite röd kartongmössa ovanpå som man måste lossa på innan man kan öppna själva lådan. Överst i boxen hittar vi en lapp med några upplysningar som är specifika för C64-versionen.

Bild: GoNorth.wordpress.com

   

Skillnaderna mellan C64-versionen och övriga versioner verkar vara att man i den förstnämnda kan ange riktning med F-tangenterna och att man inte kan koppla spelet till sin skrivare och få texten utskriven i takt med att den dyker upp på skärmen. Jag blir genast enormt nyfiken på varför man i herrans namn skulle vilja skriva ut texten och plockar därför upp den 20 sidor tjocka instruktionsboken för att läsa mer om detta.

Bild: GoNorth.wordpress.com

På sidan 17 får jag veta att skrivarfunktionen är väldigt användbar om man vill lösa mysteriet i Sherlock eftersom man då kan gå tillbaka och läsa vad man har gjort tidigare i spelet. Som om inte det räckte får jag också veta att utskrifterna dessutom är högklassig läsning med en litterär kvalitet som är jämförbar med en vanlig bok. Jäklar, vad synd att det inte finns någon skrivarfunktion till C64-versionen!

Jag gräver vidare i lådan och hittar ett papper med lite tips för att komma igång med spelet.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Längre ner i boxen finner jag ett gult papper med fragment från en tidtabell för Londons tunnelbana.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Det sista dokumentet i lådan är ett registreringskort:

Bild: GoNorth.wordpress.com

När vi når botten av boxen finner vi slutligen kassetten. Dags att börja ladda!

Bild: GoNorth.wordpress.com

Efter ungefär tre minuters laddningstid drar spelet igång. En rejält stressande och smått enerverande låt spelas samtidigt som jag möts av lila text mot ljusgrå bakgrund. Hela härligheten kantas av en röd ram.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Jag befinner mig uppenbarligen i min lägenhet tillsammans med Mr Watson. Han läser tidningen. Jag undersöker några saker i rummet och plockar även på mig oljelampan. I min ficka ligger det redan pengar. Jag försöker mig på att undersöka Watson men får till svar att jag inte kan det. Istället skriver jag ”Say good morning to Watson” vilket fungerar klart bättre. Han skiner upp och berättar om att han precis läst i tidningen om att två kvinnor som kände varandra mördades igår kväll. De mördades vid två olika tillfällen och platser, men samma vapen tycks ha använts vid båda två morden. Scotland Yard och inspektör Giles Lestrade är inkopplade på fallet och kommer att anlända denna morgon.

Det här låter ju helt klart som ett fall för mig – Sherlock Holmes – och jag bestämmer mig för att starta min egen utredning. Jag börjar med att öppna den norra dörren i lägenheten och där inne hittar jag två förklädnader. En för att klä ut mig till en kines och den andra för att klä ut mig till en äldre man. Jag struntar i förklädnaderna och beger mig istället ut genom ytterdörren. Jag kommer ut i trapphuset och beger mig nerför trappan. Till min stora lättnad upphör den enerverande musiken. Det visar sig dock att tystnaden endast varar en sekund till följd av att en bild snabbt ritas upp, sedan är låten igång igen.

Bild: GoNorth.wordpress.com

Jag beger mig ut på Baker Street och där tar det stopp. Det spelar ingen roll vilket väderstreck jag skriver in (förutom att gå tillbaka in i huset). Sherlock kan tydligen inte gå åt något håll. Frustrerat konsulterar jag tipslappen som låg i lådan och inser att jag ska skriva ”Hail cab”. Det hade jag förmodligen inte kommit på utan hjälp. Utmaningarna är dock inte över där. När väl en droska har stannat är nästa problem att sätta sig i den. ”Enter cab” fungerar inte. ”Go cab” ger mig svaret ”I see no cab that you can go into.” Jag tar ett djupt andetag och skriver ”Sit cab” och får fortfarande ingen respons. Spelboxen öppnas och ledtrådslappen konsulteras igen. Som ett stort hån lyser den korrekta formuleringen mig i ansiktet: ”Climb into cab”. När jag väl skriver in rätt mening så fungerar det dock fortfarande inte. Kusken har nämligen tröttnat att vänta på mig och har åkt sin väg.” Jag börjar inse att det här kommer att bli en mycket lång kväll.

När jag kommit en bit längre in i spelet blir det tydligt för mig att de olika transportmedlen, som exempelvis hästdragna vagnar och ångtåg är centrala för att förflytta sig runt i spelvärlden. Eftersom tiden går för varje drag jag gör är det väldigt viktigt att noggrant planera sina utflykter så att man befinner sig på rätt plats vid rätt tid. Annars kan man gå miste om viktiga ledtrådar och händelser. Ganska likt textäventyret Deadline med andra ord.

Med facit i hand kan man konstatera att Phil Mitchells höga ambitionsnivå med Sherlock har ett högt pris. Spelets komplexitet med många karaktärer och händelser som utspelar sig på olika platser vid olika tider är nämligen en extremt gynnsam grogrund för att buggar ska uppstå i spelet. Ni som har spelat Hobbit vet att en hel del lustiga och oväntade konsekvenser kan uppstå till följd av spelets mekanik. Jag kan avslöja att Sherlock inte är ett dugg bättre på den punkten. Du kan aldrig känna dig helt säker på att spelet inte kommer att spåra ur fullständigt. Exempelvis kan polismän fortfarande prata fast de är medvetslösa. Droskkuskarna kan luras att åka till positioner i spelet som är till för att spara verb och substantiv, vilket innebär att Holmes kan plocka upp föremål som ”innocent”, ”your alibi” och en ”opiumhåla”. En annan bugg till följd av spelets komplexitet är Watsons minne. Watson är nämligen den enda karaktären i spelet som minns saker. Därför ska man prata och interagera med honom så lite som möjligt, annars är risken stor för att datorn får slut på minne och spelet kraschar.  En annan utmaning i spelet är att polisinspektör Lestrade kan arrestera fel person redan i textäventyrets inledning vilket innebär att spelet är slut. För att detta inte ska ske måste Holmes hinna bevisa personens oskuld. Om man inte hinner göra detta kan man dock utnyttja en av spelets många buggar genom att vänta tills Lestrade klättrar upp i en droska. När han satt sig tillrätta säger man till kusken att köra Lestrade till en plats långt bort. Konsekvensen blir att Lestrade fastnar på denna plats eftersom han inte vet vad han ska göra där.

Innebär alla dessa buggar att man inte ska spela Sherlock? Absolut inte, snarare tvärtom. Buggarna är en stor del av spelupplevelsen och har starkt bidragit till den klassikerstatus som spelet har idag. Man får nog svårt att hitta ett spel som lever sitt eget liv på samma sätt som Sherlock gör. Man spelar med en ständig känsla av att vad som helst kan hända.

Jag kan avslutningsvis berätta att mottagandet av spelet var gott både hos spelrecensenter och spelare. Speltidningen Crash gav exempelvis spelet ett totalbetyg på 8 av 10 även om de samtidigt konstaterade att ”the game is too big for it’s boots” och ”this program was just designed to annoy me”.

Om du vill provspela Sherlock så går det att spela Spectrum-versionen online här. Om du vill ha det ännu roligare kan du kliva in bakom spelets kulisser och verkligen fördjupa dig i vad som pågår under spelets yta genom att ladda ner Foggy London. Det är ett program som kör originalspelet i en Spectrum-simulator men som samtidigt loggar och visar vad som händer på andra platser i spelet.

Bild: Foggyy London
Bild: Foggy London
Källor:

https://en.wikipedia.org/wiki/Sherlock_(video_game)

http://www.filfre.net/2013/12/sherlock/

http://playitagainproject.org/creators/philip-mitchell/

http://www.zxspectrumreviews.co.uk/review.aspx?gid=4988&rid=5217

http://www.crashonline.org.uk/03/hobbit.htm
Christie, Thomas A. The Spectrum of Adventure. A Brief History of Interactive Fiction on the Sinclair ZX Spectrum. Milton Keynes: Extremis publishing.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s